Förra veckan var det Märthas debut i verkligenheten. Med verkligheten menar jag det som hon/rasen är avlad för. Märtha var apportör på sin första andjakt. Förra jaktsäsongen var hon med på några andjakter men då var det endast passivitet som tränades men förra veckan fick hon även hämta änder, vilken lycka! Jag tror det var Märthas lyckligaste dag i livet än så länge. Och jag är så nöjd med hennes insats :). Märtha höll sig lugn och sansad trots mycket skott och änder som föll ner. Hon var tyst hela tiden och lyssnade på signaler och kommandon. Att se sin hund så stolt och glad när hon levererade in änderna en efter en värmer i mitt hjärta. Hon lämnade fint i hand och hade ett bra grepp. Jag var nog världens stoltaste matte när vi lämnade en trevlig jaktdag och Märtha den lyckligast och tröttaste hunden i världen. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter i samma stil under resten av jakterna i höst. Men jag vet hur det är med unghundar, det kan gå upp och ner.
På söndag är det dags för wachtelhundsklubbens unghundsprov på Trolle Ljungby. Det är tredje året jag är med och arrangerar provet. Så denna veckan har det varit fullt med förberedelser. Det är sex hundar som ska delta på söndag, ska bli spännande.
Lite jakt har det också hunnits med i veckan. I måndags kväll när det var 1 september satt jag ute och jagade dovhjort. Det var en fin kväll, till en början satt jag och tittade på sex rådjur två bockar och resten hondjur och kid. Sen ca 15 min innan tiden var ute klev en dovhjort ut. Även denna premiären hade jaktlycka med sig. Syrran satt ute på ett annat ställe och hade också en lyckad kväll. Jag tycker det är så roligt att hon blivit mer intresserad av jakt och viltvård :).
